måndag 2 november 2015

Trotsade ålder och hälsa - på resa med far till Paris

För ett år sen var det otänkbart att min far Gunnar Frieberg skulle kunna genomföra en utlandsresa till i sitt liv på grund av hans hälsa. Men så bättrades han. Och vi tog tillfället i flykten. Och antog inbjudan från hans gamla vän Kersti Chaplet i Frankrike 5-13 oktober 2015. Här på besök i Paris. Men först...

Kersti tar emot när vi anländer 
till Paris-Orly flygplatsen och tillsammans 
tar de sig ut med bagagevagnen som rollator.

Otroligt idylliska och pittoreska byar omger Paris - som till exempel Neauphle le Château, en halvtimme väster om huvudstaden, där vi bor hos Kersti under vistelsen.


Framme! 

Exteriört. Huset har gått i Kerstis make konstnären Pierre Chaplets släkt sedan 1800-talet. Pierre avled 2011. 
Uppe till vänster, Pierres ateljé. Nere till höger Kerstis ateljé. Trädgården som försvinner till höger tar aldrig slut! 

Internört. Bland Pierres, Kerstis och andras konstverk syns även Gunnars skulptur "Superben" på spiselkransen. 


Huskatten tog kontroll över Gunnar 
- fick skönt underlag och bara 
bita ifrån när det inte passar.

Här bodde Ayatollah Khomeini  Irans religiöse diktator i exil till han återvände efter revolutionen1979. Hans hus här i Neauphle le Château lär senare ha sprängts i ett attentat. 


En peu de fromage? Kersti på torghandel - som sig bör i franska byar.

Inget är som väntans tider. Byns tågstation. På utflykt till Paris och Kersti dotter Anne. 
Med tåg och taxi. 



Anne bor med sin son Joseph 
som nu är längst.
Pappors konstverk. Annes pappa Pierres
till vänster - min pappa Gunnars till höger.

Turistpaus – att göra Paris!

Bildbeviset - jag var i Paris! Även på egen hand... Här utanför Notre Dame. 

Arc de Triomphe de l'Étoile - efter en 
rask marsch längs Champs Elysees.
Centre national d’art
et de culture Georges-Pompidou


Palestinsk demonstration
nära kulturhuset. 
Cykliska färg- och glädjespridare.



Sökte franskast möjliga uteservering på bakgatorna i city. Avec vin rouge.
Versailles! Många städer har ett slott. Här ett slott som har en medelstor stad - i ena hörnan. Lyckades aldrig få en överblick över hela palatskomplexet. 

Gemensamma diskussioner om egen och andras konst i Kerstis ateljé - innan hemresan till senhösten och mörkret i Sverige.
En bildhälsning från Gunnar som fyllde år några dagar efter hemkomsten från Paris. Gissa hur mycket han fyllde? (Ledtråd - spana in desserten som jag bl a uppvaktade honom med…) 

tisdag 15 november 2011

Expedition Måkläppen 13/11 2011

KLICKA: Måkläppen från Nils Holgerssons perspektiv - lite' grann såhär från ovan...


Fore! - No, we are fourteen!
Vi börjar äventyret med att bli stoppade vid Falsterbo golfklubb. För två utslag.



Mot stranden! Samlad trupp och i fel riktning - till en början... Kläppens landfäste ligger 500 meter norr om fyren.



Falsterbo fyrtorn (bakgrunden) från 1700-talet. I närheten ligger föregångaren Kolabacken, ända från 1222, berättar den "Näs-vise" lokalhistorikern Christian för Jonathan.


Torben lämnar fyrtornet bakom sig - och civilisationen...


Ner till stranden. Fjärrskådande tittar Anders ut över sundet.


Med Leif i spetsen kan en munter vandring längs havet börja.



Dock motigt att gå i sand.



Gränsen! Tillträde förbjudet på Måkläppen 1 februari - 31 oktober.

Både knubbsäl och gråsäl. Far och son förkovrar sig inför äventyret.


Måkläppengalleriets utställningsprogram - Mathias låter sig inspireras.



Expeditionens natur- respektive kulturvetare sida vid sida. Den senare med nyinköpta stövlar. Dagen till ära.



Det första tecknet...



Mer svettigt än genomfruset. Maria hittade konstfärdiga stenar (dock inga bärn-). Uppsluppen stämning.


Leif granskar fynden. Stenar får inte bortföras från kläppen. Gäller givetvis inte de värdefulla bärnstenarna.



Fem studs! Leif kastar smörgås. Sparar några i ryggsäcken som matsäck till picknicken senare.



Landtunga med strand på två sidor. Insjö (nästan) på vänster sida.



Landmärket var yttersta utposten - förr. Nu halvvägs...



Skagen? - Nej, Måkläppen!



Där! Maria tror sig ha upptäckt något. En ivrig Jonathan undrar om hon menade - Där??? Marcus har något i kikaren...



Nån som bryr sig - eller?



Alternativ till teleobjektiv - Leif plåtar genom kikaren.


Ankor? Tävlingssimmare? Rymdvarelser? - Vad fångade de upptäktsresandes intresse - om inte...



Mission accomplished!



Nöjd går expeditionen vidare mot utposten - Maria, Louise å Torben med solsken i blick.



Ett litet steg för mänskligheten - ett stort steg för Marcus! Vi lyckades uppnå och passera 5 km-gränsen från golfklubben. Anders begrundar den existentiella innebörden.



Vidare mot yttersta utposten.

KONSTPAUS
Under pausen fångar jag mina intryck, en stämningsbild, med min pensel.


Galleri Måkläppen - Havet ställer ut längs vägen.




"Vindpina" från vandringsutställningen Blåstång.


Moderna museets filial på Måkläppen står för den mest utmanande samtidskonsten - här med "Avspärrat - datorkrasch".

ÅTER TILL EXPEDITIONEN

...som nu nått vägs ände. Yttersta utposten. Och slutmålet för expeditionen!



Här möts haven - Östersjön och Öresund! Vågorna slår - mot varandra.



Välförtjänt picknick med medhavd massäck.


På insidan av stranden sträcker en stilla svansjö ut sig bakom Maria.

FLORA Å FAUNA

Flora: Strandmålla och Marviol är två örter man finner bland gräs och buskar på Måkläppen som var ö fram till 80-talet.


Fauna: En rar pippi på Kläppen! De ornitologiska utforskningarna resulterade i detta fynd, en skånsk gås - en så kallad Smörgås! Häckar gärna vid picknickplatser.

MÅKLÄPPEN MUSEUM




Vrakgods! - full med plugg. En gammal fullriggare som här mötte sitt öde?


Bordläggningen till ett sedan länge förlist skepp. Vid besöket för två år sedan låg den i vattenbrynet, nu säkert förtöjd på landbacken. Kläppen rör sig.



Vrakgods - modell yngre.

UPPBROTT


Återfärd. Mätta
 och utmattade.


Soldis. Vi överger lägerplatsen för återfärd.



Nya upptäckter längs färden.



Ännu inte vrak - traditionell förvandling av båtar intill Måkläppen.


Tre män - utan en båt. Jonathan, Mathias och Fredrik.

MÅKLÄPPEN DESIGN CENTER






Å HUR GÅR DET DÅ FÖR VANDRINGSMÄNNEN (Å DITO KVINNOR)?


Vi blir ett träd - med trötta, trötta fötter... Nån gång ger vi upp!



Välförtjänt vila med 1,5 mil i fötterna - strax före målsnöret.



Mörkret faller. Välbehållna (nästan) når vi snart bilarna. Årets expedition fullgjord! Vi hade - dessutom - tur med vädret! :-)